Martin i Taipeh

Första intrycket av Taipeh var ett kaos av tutande trafik, neonskyltar, massor av folk och en anarkistisk armé av vespor som surrade fram genom minsta lucka i den täta trafiken. Men det är faktiskt en trevlig stad att gå omkring i, kaoset är vid närmare bekanskap inte så farligt och Taipeh är med tanke på sin storlek (2,9 milj innevånare) en förvånansvärt vänlig stad. Lite som Hong Kong, men rymligare och lugnare.

Taipeh är en stad som lever dygnet runt. Det är liv och rörelse dygnet runt, och på kvällarna kan man gå och botanisera bland det närmast ändlösa raden av restauranger längs gatorna.

Den här kvällen tog Richard Wu, vår uppdragsgivare i Taipeh, med mig och Michael Skibo (min uppdragsgivare från Austin) till ett av sina favoritställen vid Fu Hsing Road, en gata där restaurangerna bokstavligen ligger vägg i vägg.

Vi bor på Howard Plaza, ett flott hotell i downtown Taipeh. Ska jag vara ärlig känner jag mig inte riktigt hemma bland alla kostymer och juvelprydda pensionärer som befolkar stället. Och när en frukost kostar 175 kronor längtar jag definitivt till ett mindre pretentiöst ställe. Så jag köper istället frukt, mjölk och flingor på närmsta Seven Eleven. Men även där hoppar man till: En liter vanlig mjölk kostar sisådär 25 kr ...

Men det är kul att bo inne i stan, Taipeh är som sagt en trevlig stad att gå i och det finns mycket att se. Och hotellet har fria låneparaplyer, en oundgänglig utrustning för kvällspromenaderna.

Annars tillbringar jag en hel del kvällstimmar med att skriva rapporter och dokumentera våra arbetsprocesser. Det och några bra böcker håller hotelldöden på avstånd (som Den oövervinnerlige och Mastering Regular Expressions, bägge kan rekommenderas).

Taiwan hamnar ofta ivägen för tropiska oväder. Här har tyfonen Xangsane slagit till. När vi på morgonen åkte från hotellet till IBM i en av hotellets bilar fick vi vända eftersom delar av vägen var översvämmad. Men vi provade en vanlig taxi istället hittade den gamle gråhårige föraren på mystiska gator fram. Men efter ett par timmar försvann strömmen och det vara bara i själva testlabbet datorerna gick (bra med reservkraft). Efter lunch beordrade IBM alla att gå hem eftersom den närbelägna floden började svämma över på allvar.

Men vattnet steg mycket snabbt, när vi kom ut ur IBMs kontor gav vi snabbt upp tanken på att köra bil hem. Det var bara att ta av strumporna, rulla upp byxorna och börja vada. Teva-sandaler har sina fördelar!

Richard guidade oss genom ett virrvarr av gränder, ibland genom knädjupt vatten och till slut nådde vi högre gator där det gick att hitta en taxi. Ännu en dag på kontoret.