Våren 2000 tillbringade jag i Austin, Texas. Precis som i Indianapolis knappt ett år tidigare var jag och arbetade åt Tivoli Systems. Men den här gången var jag på Tivolis hemmaplan, företaget föddes i Austin 1989 och har sitt huvudkontor där.

Jag arbetade först och främst med så kallad GVT-testning (Globalization Verification Testing), med andra ord kollade jag om de program vi jobbade med fungerade i icke-engelsk miljö. Dessutom var jag med och tog fram diverse kufiska hjälverktyg att använda vid testningen av de översatta varianterna av programmen (franska, italienska, japanska, två varianter av kinesiska, koreanska, portugisiska, spanska och tyska). Ett av programmen vi jobbade med översättes dessutom till norska. Riktigt varför visste ingen.

Så jag tillbringade mycket tid i testlabbet, ett äkta datorinferno. Vi fick ägna mycket tid åt att installera om datorer i vår lilla del av labbet. Vi skulle testa tre olika program på nio olika språk och för varje program användes fyra persondatorer: 3 x 9 x 4 = 108 datorer. För mig var det här faktiskt riktigt givande: Att installera olika operativsystem och program på en uppsjö olika datormodeller är oerhört lärorikt. Om inte annat lärde jag mig vad 'Hittar inte drivrutinen' hette på ganska många språk.

Miljön i labbet var centrerad kring datorernas behov: Gigantiska luftkonditioneringsaggregat höll ca 16 - 17 grader, fläktsuset var öronbedövande och vindstykan påtaglig. Här rådde lite av omvända världen mot hemma: Inne på jobbet gick jag omkring i flecce-tröja och frös, ute gick jag i t-shirt och led av värmen.

Miljön i labbet hade den fördelen att mitt lilla kontorsrum tedde sig riktigt trivsamt. Det hade inga fönster, låg längst in i en återvändskorridor och hade gråa väggar, grått tak och (mörkare) grå matta. Skrivbordet var också grått. En svart bärbar dator med en gul post-it på blev rena färgexplosionen. Men mitt rum var ett bra rum när man behövde fundera: Inte så mycket som distraherade.

Har du sett filmen 'Brazil' av Terry Gilliam kan du ana hur mitt rum kändes.

4600 Seton Center Pkwy. - Det var hemma under sex månader våren 2000. Området var fint, men lite nybyggt sterilt. Lägenheten riktigt trivsam, ett stort lyft jämfört med ett hotellrum. Det var till exempel inte helt fel att sitta på balkongen en ljum marskväll och dricka något kallt. Eller sitta framför den öppna spisen en kylig aprilkväll. Det bästa med stället var det som gett området sitt namn; ett gammalt stenbrott, nu vattenfyllt, med en promenadstig runt. Just behagliga promenadvägar är något jag annars ofta saknat i USA.

Själva Austin då? Tja, en trevlig, ful och bullrig stad med växtvärk: Här är totalt trafikkaos varje dag. Men Austin är trevligt, inte tal om annat. Det finns ett riktigt downtown fullt med folk, restauranger och trottoarer att gå på. Inte självklart i amerikanska städer där bilen normalt härskar oinskränkt. Austin är helt enkelt en levande stad, den är så mycket mer än bara trafikleder och shopping malls. Sedan är det alltid trevligt med ett torrt och varmt klimat.